Vad är ateism:
Ateism är hållning eller övertygelse om att det inte finns någon gud eller högsta varelse. Det förnekar också sanningen i all tro eller tro relaterad till gudomliga eller övernaturliga varelser, eller läror baserade på deras existens.
Ateismens etymologi kommer från grekiska ἄθεος (ateist), som i sin tur består av prefixet ἄ, som betyder 'utan', och substantivet θεος som betyder 'gud'. Det bildas med suffixet -ism, vilket betyder 'lära' eller 'trend'. Ateism skulle alltså vara frånvaron av tro på Gud.
Filosofiskt tillgriper ateismens anhängare olika argument för att ifrågasätta Guds existens. Å ena sidan ifrågasätter de det empiriska beviset på dess existens. De pekar också på motsägelserna med Guds allsmäktiga och välvilliga natur, eftersom han enligt detta inte borde tillåta existensen av ont och lidande i världen.
De bygger också på argumentet från gudomliga uppenbarelser, som är inkonsekventa och motstridiga med varandra i de olika världsreligionerna.
Mångfalden av ateismens positioner gör det möjligt att skilja mellan olika typer. Det finns stark och svag ateism, teoretisk och praktisk ateism, kristen ateism och till och med statsfrämjad ateism.
Den mest utbredda symbolen för ateism är en stiliserad "A", skapad 2007 av den amerikanska konstnären Diane Reed för International Atheist Alliance. Det finns dock många ateistiska organisationer och var och en har sin egen symbol, så det finns ingen universell referens.
Motsatsen till ateism är teism, som är tron på en högsta gud, gudar eller varelser som överskrider det jordiska planet. I allmänhet kanaliseras och dogmatiseras teism av en viss religiös doktrin.
Typer av ateism
Det finns olika typer av ateism. Vissa förnekar kategoriskt existensen av en gud eller gudomlig enhet; andra överväger helt enkelt inte sitt inflytande. Ateism kan också utövas institutionellt, från staten, som vi kommer att se nedan.
Stark eller positiv ateism
Han förnekar fullständigt existensen av någon gud eller övernaturlig enhet. För stark ateism finns det inget sådant som en skapargud eller gudar i det kända universum eftersom universum alltid har funnits; därför behöver den inte en skapare för att rättfärdiga sin existens.
Svag eller negativ ateism
Det är en mer flexibel typ av ateism och närmare agnosticism, eftersom den inte kategoriskt förnekar möjligheten att det finns gudar, utan helt enkelt inte tror på dem.
Praktisk eller pragmatisk ateism
Det förnekar inte Guds existens utan utesluter hans inflytande när han förklarar naturfenomen. Dessutom uttrycks praktisk ateism i ett ointresse av att ifrågasätta existensen av en gud, eftersom det för denna ström är ett ämne som inte har någon betydelse i vardagen.
Teoretisk ateism
Det är tillägnad att höja argument som bekräftar att gudar eller gudar inte finns. För teoretisk ateism finns det tillräckligt med vetenskapliga och filosofiska bevis för att validera obefintligheten hos en högre eller gudomlig enhet.
Kristen ateism
Kristen ateism eller ateism av kristna värden förnekar Guds existens, men utövar Jesu läror. I den meningen betraktas Jesus inte som en gudomlig varelse, utan som en referens till de värderingar som människor bör tillämpa i sitt dagliga liv.
Statlig ateism
Det är när stater är emot religiösa institutioner eller är direkt antireligiösa. Ett exempel var Folkrepubliken Albanien, som förklarades en ateistisk stat av diktatorn Enver Hoxha mellan 1967 och 1991.
Se även: Ateist
Skillnad mellan ateism och agnosticism
Även om agnosticism ofta ses som en typ av ateism, är det en annan hållning mot existensen och naturen hos det gudomliga. Agnosticism bekräftar inte Guds existens, men det förnekar inte heller det direkt, eftersom det anser att denna kunskap går bortom mänsklig förståelse.
Ateism, å andra sidan, är en position som kategoriskt förnekar Guds existens, gudarna eller någon högre enhet som överskrider det strikt materiella planet.
Se även:
- Agnostiker
- Religion
- Agnosticism
Ateismens historia
I forntida Grekland försökte filosofer som Epicurus eller Diagoras, som är känd som "den första ateisten", förklara världen genom att flytta bort från det övernaturliga. Detta gav upphov till atomism, vilket antydde att universum består av små partiklar som kallas atomer. Denna vision tog bort alla möjligheter till gudomlig intervention i naturfenomen.
Under medeltiden tystades frågor om fenomenens gudomliga natur genom kyrkans starka inflytande. Detta förändrades under renässansen, eftersom renässanshumanismen gynnade en miljö av debatt och reflektion centrerad om människan och inte om gudomlighet. Detta banade väg för konsolidering av en sekulär kultur.
Under modern tid ledde kritik av europeisk kristendom och vetenskapliga framsteg till att ateismen framträdde som ett begrepp. Tänkare som Baruch Spinoza, Mattias Knutzen eller Inmanuel Kant ifrågasatte öppet Guds existens och genererade nya tankeströmmar inriktade på materialism.
Dessa strömmar skulle få sin apogee under 1800- och 1900-talet, och bland dem stod den marxistiska teorin fram som betraktar religionen som en uppfinning av eliterna för att förtrycka arbetarklassen.
